Afrikakväll hade vi i söndags och lite så här såg det ut (gick inte att ladda upp fler så Hannapanna kom inte med). Jävla lyckad tillställning men det blir ju o andra sidan det mesta vi gör. Igårkväll hängde vi i Norrköping och när vi kom hem dök två glada grabbar upp som man inte sett på mycket länge. Kul då, mindre kul imorse när jag skulle städa i några timmar. Nu har jag semester dock!! Har firat med pizza och diverse andra onyttigheter. Nu ska jag titta på några avsnitt vänner innan jag beger mig mot Johanna.

Kan ni hålla med lite om att livet är både bäst och sämst samtidigt just nu?

När hans stora gula ögon stirrar in i mina och han låter mig borra in näsan i hans nacke som luktar kattunge, då tänker jag ibland att jag aldrig behöver någon man i mitt liv. Jag har Frans och han är min lilla prins. Synd med snorkråkan i nosborren bara.

Det är officiellt nu. Jag är Sveriges klantigaste människa. I tisdags körde jag i väg med bilen när plånboken låg på taket. Kom på det någon halvtimme senare men tack och lov hade någon vänlig själ lämnat in den hos polisen. Fick tillbaka en något platt plånbok men allt av värde fanns kvar. Tur har jag visst också.

Jag vet inte om jag har berättat historien om när jag trampade i en plastlåda med en död fisk i på midsommar? Efter en kvarts gnällande från alla om hur mycket fisk det stank så insåg jag vad jag hade gjort men då luktade redan hela jag fisk. Har tyvärr fortfarande inte fått bort lukten från mina älskade favoritskor.

Lyssnade på Gustaf Hammarströms sommarprat igår på jobbet och upptäckte den här underbara låten från 1970. Lyssna på den, man ångrar sig inte.

Det är någonting med västkusten, solnedgångar och fylleslag. En utmärkt kombo! Det är egentligen först nu som jag inser vad jag har gått miste om när vi inte längre har en del av mormor och morfars gamla sommarhus i Ulebergshamn. Det är konstigt vad många minnen ett jävla hus kan föra med sig.