Jag försöker bygga upp en liten högskoleprovsbubbla runt mig. Trycker in svåra ord i huvudet och repeterar matteregler om och om igen. Det har nästan blivit ett mantra för mig att intala mig själv att det här ska gå. Besvikelsen när det skiter sig blir antagligen större av allt detta hopp men jag tar den risken. För jag måste fixa det hääääär.

Fan vad jag är körd...

Har kollat på 15 timmar Arne Dahldeckare de senaste dagarna. Nu är serien slut och mitt liv känns ekande tomt. Det var skönt att leva farligt polisliv i några timmar. Nu måste jag hitta någonting nytt att koncentrera mina bångstyriga tankar på. Men först ska jag sörja att Paul och Cilla skiljde sig, att Arto inte fick sitt sommarhus och att Chevez och Sara inte tycker lika om barn. Fast allra mest att Kerstin och Paul inte fick varandra på slutet, då hade jag nog varit snäppet nöjdare.

Ibland funderar jag på om inte Frans kattliv hade passat mig ganska bra just nu. På dagarna skulle jag ligga och sova i husets mörkaste och minst soliga rum. Ibland om jag kände mig lite ovanligt social skulle jag lägga mig i farfars gamla fåtölj i vardagsrummet men med en filt över stora delar av mig.

Under somliga riktigt dåliga dagar skulle jag krypa in under soffan och klättra upp i ryggstödet så att bara svansen syns. Sen skulle jag sitta där tills jag känner mig bortglömd och då skulle jag komma ut och jama tills någon kliar mig bakom öronen. Som tack skulle jag bitas och rivas lite. Efter det hoppar jag upp på köksbordet och för oväsen tills pappa kommer med min favoritmat (räkor).

Så fort det blir mörkt skulle jag gå ut och bara komma in då och då och äter lite. Kanske kan någon få klappa mig lite också. Utomhus skulle jag gömma mig under bilar och fantiserar om att jag är lika modig som grannkatten. När jag kommer in spelar jag kaxig så att alla ska tro att jag har varit ute och fångat läskiga möss och annat otäckt.

Bara för att visa att ingen bestämmer över mig så skulle jag bajsa lite på toalettgolvet ibland. På kvällarna skulle jag hoppa upp bredvid pappa där han sitter och jobbar. Han skulle snurra på min stol så att jag blir alldeles yr och sen kliar han mig under hakan. Jag somnar till och vaknar när huset är alldeles tyst och mörkt. Det är under den tiden jag skulle leva ut min personlighet. Jagar gummisnoddar och tuggar sönder leksaksmöss. Övar på att öppna dörrar och tuggar i mig maten så högt jag bara kan.

När någon i hushållet går upp på toa under natten skulle jag passa på att hoppa upp och lägga mig på dennes huvudkudde. Där får jag sova hela natten bara för att jag är så söt och mjuk och go. Nästa morgon vaknar jag och sträcker på mig. Sen skulle jag sova halva dagen, bara för att jag kan.

I teorin vet jag precis vad som är rätt och fel och hur jag borde leva mitt liv för att komma dit jag vill. Delar av min hjärna har arbetat fram en tydlig plan för att få mig på rätt köl och sluta trilla neråt i något som liknar ett avgrundshål. Rent teoretiskt håller jag med om vad alla andra säger att jag borde göra och blir inte alls arg eller besviken när någon kritiserar min destruktiva livsstil.

I praktiken förstår jag inte alls varför jag ska ha en dygnsrytm, älska mig själv och gå långa promenader i dagsljus. Just här och nu är det så mycket enklare att håna min spegelbild eller strunta i att gå upp när klockan ringer. Varför ska jag göra rätt när det känns så mycket bättre att göra fel säger jag till mig själv när jag vaknar på morgonen och funderar på vad jag ska göra under dagens ljusa timmar tills jag får gå och lägga mig igen.

Jag antar att det här är anledningen till varför jag är den jag är.

Idag (eller nu mer är det väl igår) fyller min stora lilla systeryster 25 bast. Det känns som hon var 10 år nyss. Haha, sentimental blir man med åldern! Nåja, jag hoppas vi får hundra fina år till ihop för vi behöver varandra hon och jag.

Innan ni delar KONY 2012 filmen till höger och vänster så rekommenderar jag er att läsa t.ex. den här artikeln. Man får hålla ögonen öppna så att man håller koll på vad man tar ställning till. Visst är Kony ett stort as men det är han ni nu mer stöttar också.

Egentligen är det inte ens viktigt vad man tycker eller vad som är rätt och fel i just denna frågan, utan bara att man tänker på hur lätt det är att sprida ett budskap på det här viset när ingen kollar varifrån det egentligen kommer. Jaja, man får akta sig för all skit som flyter runt i världen. Ville mest bara säga det.

Puss

Åh gudars det här är min humor.